Vid det nya halvseklets gryning var det många som trodde att vi nu stod inför privatflygets genombrott. I stället blev det den privata bilen som blev instrumentet framför andra för individens personliga frihet.
Bildlikt talat kan man säga att bilen tog fenorna från flygplanet och slopade vingarna. När 50-talet var slut hade man slopade också fenorna, men bilen har, vid sidan av sin nyttoroll, behållit sin status som frihetssymbol.
Ett citat ur ett styrelseprotokoll från den 17 september 1954 tolkar nog på ett bra sätt hur de äldre entusiasterna såg på detta sakernas tillstånd.
"Herr Bo Carlson yrkade på att krafttag måste göras för att värva medlemmar och rycka upp klubben ur den down-period...som för närvarande förefinnes...Herrar Stenér och Frebo höll med om detta, men ansåg att stora svårigheter förefinnes genom att ungdomen nu för tiden är så pass bortskämd och fordrande och helst går "minsta motståndets" väg."
Att det inte var våra hedersmän som var gnällspikar ser vi av följande citat ur tidskriften Flygning, underskrivet av två av svenskt flygs portalfigurer:
Stockholm den 29 oktober 1952
"Privatflyg eller inte"...
Det svenska privat- och sportflyget befinner sig i en situation som, om en ändring inte inträder, kan komma att betyda en fullständig bankrutt för verksamheten...
Underskrivet: Bertil Florman och Yngve Norrvi.

Nu, så här långt efteråt är det lätt att se att det var inte ungdomens lättja utan konkurensen från Bilen som var boven i dramat.

Som en motvikt till detta kan vi ta del av uppgifterna om en medlem i Jönköpings Flygklubb som mellan den 11 april och den 11 maj 1956 gjorde en verklig långfärd med Klemmen. Färden gick via Paris, Cote d´Azur, och Italien till Tunis, Sfax och Djerba i Nord-Afrika. Under hemfärden företogs en övervattensflygnning om 220 km från Sardinien och routen lades sedan över Schweiz. Resan tog 62 timmar i luften.

Tala om frihetskänsla! Över hela Europa, över Medelhavet och en sväng in i Afrika och tillbaka i en öppen Klemm 35.

Men nu tillbaka till början av årtiondet. Här ett par citat ur årsberättelser från 1952 och -53

Motorsektionen, årsberättelse 1952.
Av klubbens flygargarde har 9 förnyat sitt certifikat under året. Det finns för närvarande ytterligare 5 flygutbildade medlemmar utan gällande certifikat.
Klubbens bägge flygplan, Klemm 35 SAE-AIM och KZ III SE-APT, ha under året flugits sammanlagt 111 tim 15 min.
Klubben har som gåva från Flygvapnet erhållit ett flygplan av typ Sk 12, Focke Wulf "Stieglitz", SE-BWX, som i första hand avses ersätta Klemmplandet.

Segelflygsektionen, styrelseberättelse 1952.
Under januari månad 1953 har klubben genom KSAK från Flygvapnet tilldelats följande materiel: 1 glidflygplan typ SG-38, 1 segelflygplan, 2-sitsigt, typ Kranich och ett bogserflygplan typ Sk-12.
Antalet aktiva medlemmar var vid årsskiftet 42 st.
Antal starter under 1952; Glidflygplan 854, Segelflygplan 302, Flygsläp 4.

Modellflygsektionen, Verksamhetsberättelse för 1953
Sektionen har under året haft 30-talet medlemmar.
Sektionen stod som arrangör för Svenska Mästerskapen den 6 september. Med hjälp från segelflygsektionen samt från några modellflygklubbar i länet arrangerades denna tävling på ett alldeles utmärkt sätt.

För segelflygarna var det fortsatt uppåt. Här citeras 1954 års verksamhetsberättelse.

Styrelseberättelse för segelflygsektionen 19.3.1953 - 3.3.1954
Med glädje kan styrelsen konstatera, att årets flygverksamhet varit den livligaste de senaste 10 åren.
Antal starter: Glidflygplan 1033, Segelflygplan 448, därav flygsläp 152.
Antal erövrade diplom under året: A-16, B-5, C-5, S-cert.-1, summa 27 st.

Rapport från Motorsektionen 1957
Låt oss genast konstatera att veksamheten varit synnerligen händelselös vad privatflygning inom klubben beträffar. Någon statistik går knappast att uppvisa, bl a beroende på att sektionen ej förfogar över något motorflygplan. Den tidigare i klubben registrerade Klemm 35 (SE-BHG) försåldes i mars månad...

Ett nytt inslag på Jönköpings flygfält är Stockholms Aero AB som med två Auster, senare även en Piper Tri-Pacer och en Cub, bedriver certifikatutbildning med trafikflygare Wahlund som lärare. Intresset för motorflygning har ökat markant. Detta var ju glädjande, men för Jönköpings Flygklubb var det inte utan problem. Det var inte helt självklart att de nya certifikatinnehavarna ville tillhöra Jönköpings Flygklubb.

Läget ljusnar något 1958 när Bo Dahlström den 9 augusti från Göteborg kunde flyga hem klubbens egen Auster SE-CGL. Denna kom emellertid att till 2/3 användas för segelflygbogsering.

Vid slutet av 1959 såg klubbens flygplansinnehavet ut så här:

Auster V, SE-CGL
Grunau Baby, SE-SBY
Grunau Baby, SE-SFO
Bergfalke, SE-SXC
Bergfalke, SE-SUB